Topo (Norge) i Lokimaps visar Kartverkets officiella WMTS-lager Turkart, vars tjänsteidentifierare är toporaster. Kartverket beskriver just det lagret som ett flerskaligt raster med kartunderlagen N50 till N2000 samt N5. Det är inte en enda papperskarta som förstoras över alla zoomnivåer.

Det finns därför ingen enda visuell teckenförklaring som beskriver alla zoomnivåer i Lokimaps. Kartverkets översikt över cachetjänsten identifierar lagret och beskrivningen av tjänstestrukturen anger vilka kartunderlag som ingår. För den detaljerade N50-delen kan du använda Kartverkets aktuella registerpost för N50-kartografi, som länkar till den fullständiga specifikationen för skärmkartografi och en digital symbolvisning. Ett N50-karttecken är inte automatiskt rätt referens för en vy som bygger på N250, N1000, N2000 eller N5.

Vad som ändras när du zoomarVad som ändras när du zoomar

Vid nära zoomnivåer kan kartan visa små vägar, stigar, byggnader, vattendrag, höjddetaljer och lokala namn. Mer översiktliga vyer använder successivt mer generaliserade kartunderlag. Små objekt försvinner, linjer kan förenklas och en kategori kan ritas på ett annat sätt för att kartan ska förbli lättläst.

Granska alltid viktig terräng på den zoomnivå som du tänker använda under färden. Om ett karttecken ändras eller försvinner ska du tolka det med teckenförklaringen för det aktuella kartunderlaget i stället för att anta att det underliggande objektet har förändrats.

På appens närmaste zoomnivåer förstorar Lokimaps den mest detaljerade kartplattan som lagret tillhandahåller. Förstorade linjer och texter tillför inga nya mätdata och gör inte N50-kartografin till en karta i större skala.

Höjdkurvor, höjder och brant terrängHöjdkurvor, höjder och brant terräng

Höjdkurvor sammanbinder punkter med samma höjd. Täta kurvor visar brant terräng, medan stort avstånd mellan kurvorna visar flackare sluttningar. Ledkurvor, vanliga höjdkurvor och hjälpkurvor framhävs på olika sätt. Den officiella skärmspecifikationen använder brunt för höjdkurvor i terrängen och blått för höjdkurvor på glaciärer, men intervall och detaljnivå beror på skalan.

Höjdpunkter, stup, berghällar, rasbranter eller blockmarker, sänkor och andra landformssymboler ger information som inte går att utläsa enbart av avståndet mellan höjdkurvorna. Tolka inte en tom sluttning som flack, särskilt inte i en översiktsvy där små objekt har generaliserats bort.

Stigar, körspår och vägarStigar, körspår och vägar

Kartografin skiljer mellan vägklasser, lokala och privata vägar, traktorvägar, stigar, markerade leder, järnvägar, tunnlar, broar, färjor och andra transportanläggningar. I den detaljerade N50-specifikationen för skärmkartografi visas markerade och omarkerade stigar med olika röda linjemönster. En markerad led framhävs på ett annat sätt än en tunnare omarkerad stig, och traktorvägar vid nära skalor redovisas på ytterligare ett eget sätt.

Karttecknet visar en kartlagd klass, inte objektets aktuella skick. Det garanterar inte rätt till motorfordonstrafik, vinterunderhåll, en synlig stig, en hel bro eller säker passage. Om två röda eller streckade linjer är lätta att förväxla ska du jämföra dem i den digitala N50-teckenförklaringen innan de får styra planeringen.

Vatten, myr, snö och glaciärerVatten, myr, snö och glaciärer

Blått används för sjöar, vattendrag, bäckar, strandlinjer och närliggande vattenobjekt. Olika linjetyper skiljer en bäck från ett dike eller ett annat smalt vattendrag. Forsar, vattenfall, dammar, källor och passager har egna karttecken.

Myr visas med blå linjemönster ovanpå den underliggande terrängen. Snöfält och glaciärer har egna ytfyllningar, och glaciärernas höjdkurvor skiljer sig från terrängens. Symbolerna beskriver kartlagda objekt, inte aktuella vattennivåer, snöbryggor, isens bärighet, säsongsöversvämningar eller hur svår marken är att ta sig över.

Markslag och bebyggelseMarkslag och bebyggelse

Ytfyllningar skiljer mellan skog, öppen mark, odlad mark, myr, bebyggda områden, kalt berg, snö och vatten. Generaliseringen märks särskilt tydligt här. Ett enskilt område vid nära zoom kan bli en del av ett större markslagsområde i en mer översiktlig vy.

Byggnader visas som enskilda konstruktioner i detaljerade skalor och som generaliserade bebyggelseområden i mindre skalor. Andra karttecken visar kyrkor, stugor, torn, master, kraftledningar, industrianläggningar och framträdande landmärken. En symbol för en stuga eller serviceplats bekräftar inte att platsen är öppen, bemannad, olåst eller utrustad.

Gränser, skyddsområden och begränsningarGränser, skyddsområden och begränsningar

Kartverkets grunddata innehåller administrativa områden och områden med begränsningar som separata teman. Olika linje- eller yttyper kan visa riksgränsen, andra administrativa indelningar, skyddsområden, militär eller annan skyddad mark och anläggningsgränser.

Förväxla inte en gräns med en stig. Följ linjemönstret och texten och kontrollera sedan gällande regler hos ansvarig myndighet. Tillfälliga avstängningar, lavinvarningar, jakt och lokala tillträdesbeslut redovisas inte fullständigt på den statiska topografiska kartan.

Så identifierar du ett karttecken tillförlitligtSå identifierar du ett karttecken tillförlitligt

  1. Zooma in tills objektet och närliggande text syns tydligt.
  2. Klassificera det övergripande som terräng-, vatten-, transport-, byggnads- eller gränsinformation.
  3. Om objektet visas i lagrets detaljerade N50-del öppnar du Kartverkets aktuella post för N50-kartografi och använder Vis digital kartografi som sökbar visuell teckenförklaring.
  4. Om du tittar på en översiktsvy över en större region ska du tänka på att N50-symbolen kan ha förenklats eller utelämnats i ett kartunderlag för mindre skala.
  5. Kontrollera viktig information om åtkomst, väder, laviner, leder, broar och stugor i en aktuell specialistkälla.

Kartan är utmärkt för att förstå terräng och hitta kartlagda färdvägar, men ett karttecken ska alltid tolkas tillsammans med skalan, de omgivande höjdkurvorna och aktuell information från området.